Veckans text: Children Of Bodom

Alexi Laiho har flera gånger sagt att texterna alltid kommer i sista hand när han gör musik, vilket inte är något att höja på ögonbrynen åt. Jag har iallafall aldrig stött på någon som köpt ett album enbart för dess texter och hade man lagt för mycket fokus på lyriken skulle rätt mycket bli svårlyssnat, med tanke på alla klyschor som återfinns i varenda musikgenre som begagnar sig av sång. Undrar om det verkligen finns sådana människor... Folk som vägrar höra musiken, men suktar efter allt från kilskrift till skolmatsedlar, enbart för det tvivelaktiga nöjet att analysera allt till partikelnivå? Nu svävade jag ut...

Tillbaka till Bodombarnen. På lite mer än månadsgamla Halo Of Blood följde sex av texterna med i häftet, men mer förvånande var det faktum att det innehöll ett spår som var långsammare än både Punch Me I Bleed på Are You Dead Yet? (2005) och Banned From Heaven från Blooddrunk (2008). Det är texten till Dead Man's Hand On You vi ska titta på idag:

Walked a long long way down there...

just to see, feel your glare.

I wanna sleep, just drift away...

Mother Kali... just tuck me in, take me in...

Jaha? Ännu en liten dödslängtartext, tänker kanske någon nu och suckar över varför det alltid ska vara så synd om framgångsrika musiker. Har vi inte läst sådant här tusen gånger förut? Saken är den att texten inte alls känns som någon dödslängtan, utan mer som en bild av hur det kan vara att förlora någon utan att kunna/våga sörja och/eller ens inse att man sörjer. 

Eftersom en viss Alexi Laiho är fullkomlig övertygad om andras missförstånd och feltolkningar när det kommer till hans texter, så skulle med all säkerhet min tolkning också få en röd bock om någon störd själ med för mycket fritid och stalkertendenser gjorde en översättning av min tolkning och tvingade karln att bry sig under pistolhot, men en text som inte överlever utan styrning från författaren har inget eget liv och jag har alltid älskat att frossa i metaltexter. 

Det jag fastnar för här är först och främst tonläget. Till skillnad från majoriteten av COB:s andra texter har Dead Man's Hand On You inga uppenbara inslag av ilska, blod eller hat. Inget "du" som ska dra åt helvete, inget "jag" som är en jävla idiot och ingen hämnd som ska utkrävas. 

 Dead Man's Hand On You hör inte till de texter jag känner en personlig koppling till i egentlig mening, men jag tycker väldigt mycket om den här försiktiga trevaren mot ett nytt drag i COB:s teman och vill gärna se mer av det.