Jag har lite svårt för Quorthorns sång fortfarande, men Hammerheart framstår i mina kyrkligt skolade och lätt sentimentala öron som en orimligt vacker förening mellan tre skovlar blodig mull, svagt upplysta katedralvalv och bistert höjda dryckeshorn. Jag är van vid de kristna sångerna om tröst, men måste blasfemiskt erkänna att Bathory med löjligt enkla rader som dessa sopade ut åtminstone halva avdelningen om Livets gåva och gräns ur min psalmbok:
For the ones who stood me near,
and you few who were me dear,
I ask of thee to have no doubts and no fears.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar