onsdag 31 december 2014

Grott nytt år (för andra gången)

Det är ingen idé att hymla om saken. 2014 har varit ett riktigt jobbigt år, även om man räknar bort ökande brunskjortor i regeringen, väpnade konflikter på stand by som blossar upp för minsta lilla och all annan skit som människor gör mot varandra i onödan. Bitter? Nej, jag är trött.

Trött för att jag ser tillbaka på ett år av stress och oro. Trött för att jag har en hjärna som inte fixar mellanlägen, utan antingen går på högvarv eller ligger i dvala. Trött för att min sociala fobi bitvis ger mig så stark ångest, att sådant som jag egentligen vill göra mer än något annat, gör mig livrädd och lamslagen. Det hade varit okej om det stannade vid livrädd. När man skakar rör det iallafall på sig.

Ibland skummar jag igenom de inlägg jag har gjort under året. Här i "grottan" och på Crankitup. Det är inte ens femtio stycken och innan du börjar räkna och påpeka att det ju nästan är ett i veckan om man slår ut dem under hela 2014, så kan jag tillägga att åtminstone en femtedel av av dem är gjorda under enorm inre press och nästan helt utan den glädje som tidigare har genomsyrat mina inlägg. Frånvaron av nördig, kreativ lycka har både irriterat och oroat mig. Svackor kommer och går, det får man räkna med, men när man saktar ner på grund av oro, olust och prestationsångest är man inne på en, för kreativiteten, mycket destruktiv väg.

Naturligtvis har det inte varit nattsvart. Långt ifrån. Jag är oerhört glad och tacksam över min plats på Crankitup och de fina människor som jobbar där. Tack, Mattias och Cecilia för allt stötande och blötande, all pepp och förståelse och vilja att få saker och ting att funka.

Tack, Erik, för att du inte bara är världens bästa vän utan också en ovärderlig hjälp när mina kunskaps- och erfarenhetsluckor sätter käppar i hjulet för mig. Utan dig skulle såväl mitt skivställ som min tillvaro vara oändligt mycket fattigare och tråkigare.

Året har också bjudit på en möjlighet att gästblogga för Hårdrock Mot Rasism, något jag inte kunde förutse alls, eftersom jag från början hade tänkt lämna allt vad politik heter utanför grottan. HMR är ett fantastiskt initiativ av EN enda person, som frimodigt och utan att låta sig tystas, har skapat en plats för lite extra mänsklighet och sunt jävla förnuft för landets alla hårdrockare med hjärtat på rätta stället.

Tack, Emelie, för att du tog kampen och bjöd in mig och många andra att delta. Jag hoppas att ditt engagemang får fler hårdrockare att vakna upp och inse att vi ibland måste offra vår bekvämlighet och lyssna på mer än bara ylande gitarrer.

Bloggen har inte utvecklats som jag hade önskat, det här året. Dels på grund av omständigheter bortom min kontroll, dels på grund av inre låsningar som jag inte har lyckats komma över och en alltför stor förmåga att engagera mig i saker som egentligen inte leder någonvart. Oftast kommer jag på det lagom när jag redan har gått på sparlåga för länge. När jag är så pass stressad att det ligger både två och tre olästa SRM-nummer och en stapel fantastiska skivor på bordet, utan att jag har ro att sätta mig ner och avnjuta läckerheterna.Jag hoppas att det blir bättre framöver.

Tack, Dansa! Du är världens bästa nörd och livskamrat. Det är du som tar ner din Grottmänniska på jorden varje gång hon spinner iväg för fort och för långt. Som drar upp henne och pushar, när hon sjunker ihop och fastnar. Hon hade inte suttit och skrivit vare sig det här eller något annat, om du inte hade funnits där för henne i vått och torrt.

Tack också, alla ni som har läst och kommenterat här och på Facebook-sidan. Alla gilla-markeringar, alla kommentarer och allt beröm är guld värt, särskilt när jag är inne i en svacka.

Önskar er alla ett fint avslut på 2014 och en lika fin start på 2015. Bathorys Foreverdark Woods får sätta punkt för det här året, enbart för att det är en så förbannat bra låt. Vårda er nördighet, er inre elitism och glöm inte att innerst inne är vi alla hårdrockare, oavsett om vi vet om det, eller ej.

G(r)ott nytt år!
Your precioussss Grottmänniska




lördag 20 december 2014

God jul önskar Grottmänniskan

Allra senast runt första dagarna i januari kommer bloggen igång på allvar igen, med jobb för Crankitup och riktiga inlägg här. Det är verkligen på tiden, för den här hösten har det varit alldeles för mycket stiltje här. Detta trots många fina upptäckter under skattjakterna nere i djupen. 

2014 har överhuvudtaget varit ett ganska omtumlande år. Min simultanförmåga har emellanåt tänjts ut till tjockleken av en perfekt utkavlad pizzabotten som ständigt spricker under för mycket fyllning. Jag har ännu inte kommit fram till rätt antal ingredienser eller rätt mängd av dem för att det ska bli hanterligt, men skam den som ger sig.

På metalfronten har jag i vanlig ordning blandat nytt och gammalt, även om det inte har blivit några rapporter här. Nyupptäckterna har mer bestått av album från redan inlemmade band i samlingen, som fått mig att stanna upp och aktivera repeatknappen. Iron Maiden, Grand Magus, Finntroll och Pentagram hör till några av dem. 

En annan ytterst trevlig sak är när en hyfsad godbit, men allt annat än känsloinvasion till skiva, lyfter sig efter ett tag. I Pariah's Childs (2014) fall, skedde det passande nog efter nio månader. Larger Than Life är helt klart övermåttan svulstig emellanåt, men jag har fastnat rejält för den. Förmodligen behöver den här tjuriga Grottmänniskan höra teatraliska körer mässa:

"So don't take life so seriously,
play, love, have fun, leave misery be.
Regrets are built in a cold dark cage."



Jag önskar samtliga återkommande och tillfälligt förbipasserande besökare en riktigt god jul och ett 2015 fullt av nya och gamla läckerheter för öronen. Glöm inte att ta ledigt från onödigt allvar, vårda era skivsamlingar och nära och kära, samt vara schyssta mot katter och utsatta människor. Det där sista är nämligen jävligt metal.


onsdag 17 december 2014

Gästinlägg på HMR: Spotta inte på din frihet

Stiltjen på bloggen avbryts med ett gästinlägg på det alldeles utmärkta initiativet till medmänsklighet, nämligen Hårdrock mot rasism. Enas i hårdrock - inte i ursprung!