Allra senast runt första dagarna i januari kommer bloggen igång på allvar igen, med jobb för Crankitup och riktiga inlägg här. Det är verkligen på tiden, för den här hösten har det varit alldeles för mycket stiltje här. Detta trots många fina upptäckter under skattjakterna nere i djupen.
2014 har överhuvudtaget varit ett ganska omtumlande år. Min simultanförmåga har emellanåt tänjts ut till tjockleken av en perfekt utkavlad pizzabotten som ständigt spricker under för mycket fyllning. Jag har ännu inte kommit fram till rätt antal ingredienser eller rätt mängd av dem för att det ska bli hanterligt, men skam den som ger sig.
På metalfronten har jag i vanlig ordning blandat nytt och gammalt, även om det inte har blivit några rapporter här. Nyupptäckterna har mer bestått av album från redan inlemmade band i samlingen, som fått mig att stanna upp och aktivera repeatknappen. Iron Maiden, Grand Magus, Finntroll och Pentagram hör till några av dem.
En annan ytterst trevlig sak är när en hyfsad godbit, men allt annat än känsloinvasion till skiva, lyfter sig efter ett tag. I Pariah's Childs (2014) fall, skedde det passande nog efter nio månader. Larger Than Life är helt klart övermåttan svulstig emellanåt, men jag har fastnat rejält för den. Förmodligen behöver den här tjuriga Grottmänniskan höra teatraliska körer mässa:
"So don't take life so seriously,
play, love, have fun, leave misery be.
Regrets are built in a cold dark cage."
Jag önskar samtliga återkommande och tillfälligt förbipasserande besökare en riktigt god jul och ett 2015 fullt av nya och gamla läckerheter för öronen. Glöm inte att ta ledigt från onödigt allvar, vårda era skivsamlingar och nära och kära, samt vara schyssta mot katter och utsatta människor. Det där sista är nämligen jävligt metal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar