Seriösa, knasiga Castillion

De bildades för elva år sedan. De har gett ut två fullängdare utan något bolag i ryggen. Enligt sångaren är de prog metal-scenens svar på AC/DC, och inte ens min mest välunderrättade hårdrockskälla visste vilka de var. 

Själv hittade jag dem via Youtube och en hemsida som till synes låg i träda, medan Facebooksidan bjöd på ytterligare livstecken.

Men vilka är de? Jag kontaktade sångaren och låtskrivaren Ulf Sörman för att reda ut frågetecknen. Uppländska Castillion har varken gått i graven eller tagit någon paus, långt därifrån. 

Bortanför snabba nätuppdateringar där allt är gammalt ett par minuter efter att man tryckt på ”enter”, bereder Bålsta-kvartetten mark för ny sådd.

Hur skulle du beskriva Castillion för någon som aldrig har hört er musik? 

”Castillion är väldigt melodisk prog metal, skulle jag nog säga. Vi inriktar oss på melodier och rytmer,

och att det ska svänga. Sedan proggar vi till det lite grann, men det får inte bli för krångligt. Vi vill vara lättillgängliga.”

Proggens AC/DC
Från början spelade Castillion främst power metal. Debuten Triumph And Tragedy släpptes 2007, året då ett av mina egna favoritband, Sonata Arctica, ställde till det rejält för mig genom att gå från ultrasvängig power metal till progressiva Unia. Ett liknande kliv tog även Castillion med Pieces Of A Shattered Me 2011.

Ni kallar er musik för ”hårdrock med lite knas”? Vad betyder det?

”Vi har väl lite knasiga taktarter och bygger upp låtarna med lite annorlunda strukturer än ’vers/refräng/vers/refräng’, och sedan blandar vi gärna in lite jazz, blues och latin, men i grunden är det prog metal, med lite drag av power.” ”För oss kommer ju låtarna i första hand och spelar vi något annorlunda så ska det vara för att vi verkligen vill det, utan att krångla till något för sakens skull”, förklarar Ulf. ”Det gör kanske att vi skiljer oss lite från andra prog metal-band, att vi lägger mer fokus på melodin än det tekniska. Många prog metal-band räknar bara takter, så på så vis kan man säga att vi är mindre proggiga. Vi är lite utav prog metals AC/DC.”

På Pieces Of A Shattered Me får iallafall jag känslan av ni hittat en mer egen stil, om man jämför med Triumph And Tragedy.  Var övergången till prog metal ett medvetet val?

”Övergången från power metal till prog metal kom ganska naturligt. Prog metal är mycket mer tillåtande som genre och det gör att man kan ta ut svängarna mer. Vi jobbar på att det ska bli både hårdare, lugnare och knasigare.”

                            

Samtidigt hävdar sångaren att ett kännetecken för Castillion är att de är mindre proggiga än andra prog metal-band. Hur går det ihop?

”Power metal-genren är ganska generisk överlag. De flesta band låter likadant, låtarna låter likadant. Det känns inte som att det finns så mycket mer att hämta i den genren”, tycker sångaren, som menar att det ligger en mycket större frihet i prog metal. ”Spelar du power metal så har du ganska snäva ramar att hålla dig inom. Det ska vara dubbeltramp, snabba gitarrer och höga skrik. Det ska vara full fart hela tiden och man blir på något sätt begränsad av den genren, även om det finns jättemånga bra power metal-band. Men ska man hålla sig kvar inom den genren, upplever jag att det blir mycket svårare att utvecklas.”  

Även texterna har en annan stil på Pieces… Hur viktiga är texterna för dig?

”För mig är de jätteviktiga. Jag har väldigt svårt för att sjunga något jag inte står för”, säger Ulf, men vill inte gå in på vad de betyder. ”Jag försöker ju vara aningen vag i mina texter. Jag skriver inte för mycket detaljer. Många tar med fiket på hörnet, vad klockan är och mormor i texten för att skapa en relation till lyssnaren, men jag försöker gå en annan väg, för att folk ska kunna relatera till sig själva. I slutänden är det ju bara jag som vet vad texten handlar om.”

Mysteriet med gästsångaren
Om Castillions musik inte är krånglig, så bjöd dock bandets hemsida på ett och annat frågetecken, bland annat gällande banduppsättningen.

Det står att platsen som sångare inte var tillsatt när bandet bildades, och att ni hyrde in gästsångare till er första demo. Hur kom det sig?

”Vi sökte efter en sångare ganska länge, men hittade aldrig någon, så på första demon sjöng ett par kompisar, för vid den tiden hade jag inte tagit en enda ton”, säger Ulf lugnt och skapar därmed än fler frågor än svar.

Var du ovillig att axla rollen som sångare till en början? Var det därför du inte sjöng?

”Nej, jag kunde helt enkelt inte sjunga, inte då”, säger han med eftertryck. ”Men nu känner jag att jag kan leverera, både live och på skiva. Jag känner att jag växer hela tiden som sångare.”

Tog du några lektioner?

”Tre-fyra stycken, kanske, men än så länge har de inte varit till någon större hjälp. Nu har jag ju varit sångare under ganska lång tid, så vi har slutat söka efter en sångare. I och med att jag också skriver text och melodi, så kan jag ju anpassa det så att det passar bra för mig också.”

Hur länge spelade ni tillsammans innan du började sjunga?

”Det kan ha varit en tre-fyra år, men då spelade vi på annan nivå. I början träffades vi då och då, för att det var roligt. Vi sökte efter en sångare, men vi hittade aldrig riktigt någon, så då började jag sjunga på repen och sedan växte det till att jag kände att jag klarade det live också.”

Inget Bandit-band

Mysteriet med gästsångaren är därmed löst, men det är inte dags att lägga ner förstoringsglaset riktigt än. Om man går in på Castillions hemsida, så ser det ganska skralt ut med aktiviteten, inte minst vad gäller skivsläpp. För ett band inom den här genren, som dessutom bildades 2002 när power metalband som Nightwish och HammerFall släppte storsäljare, så är glappet mellan skivorna en smula iögonenfallande.

Det gick fyra år mellan Triumph and Tragedy och Pieces Of A Shattered Me. Hur kommer det sig?

”Det berodde inte på skrivkramp, inte alls, utan det har att göra med att vi är osignade”, förklarar Ulf. ”Det blir dyrt att spela in när man ska bekosta allt själv, så då tar det lite tid. Tar pengarna slut får man pausa lite, så de där fyra åren har inget att göra med brist på kreativitet. ”

Har ni inte fått något erbjudande alls?

”Jo, vi har fått lite skambud från vissa bolag, men det är för att det är en riktigt hård bransch just nu.  Skivbolagen vet inte riktigt hur de ska få in pengar i och med nedladdningen, så de vågar inte riktigt satsa på nya band, särskilt om man inte spelar mainstreem Bandit-metal.”

Hur har det fungerat med streaming? 

”Rent teoretiskt borde laglig nedladdning vara en fördel, eftersom man slipper mellanhänder, men utan ett skivbolag i ryggen så säljer det inte i samma utsträckning. Visst, vi har många tusen streams, men får man ett par öre per styck, så räcker det inte ens till resor för nästa studioinspelning”, säger Ulf, som ändå är övertygad om att det digitala är framtiden. ”Som konsument föredrar jag visserligen själv att köpa en skiva, men som producent föredrar jag digitalt. Problemet är att skivbolagen inte har hittat något riktigt bra sätt att ta betalt för digital produktion, men om de löser den biten så tror jag att det kommer funka hur bra som helst. Sedan saknar digital musik det mervärde som skivkonvoluten med texter och bilder ger, men med tiden så kommer det nog lösningar på det också. Risken med den digitala musiken är att ”växarskivor” som behöver några lyssningar innan de sätter sig försvinner. Det är ju så lätt att klicka på schuffle eller delete, och vips så är den där skivan som man eventuellt skulle älska hela livet, förlorad i mängden.”  

Turnédrömmar och framtidsfokus

Glappen mellan skivorna har alltså ytterst prosaiska orsaker, men hur trist det än är att skivbolagen inte hängt med i den nya tekniken, så hade det förstås varit värre om den utåt sett skrala aktiviteten på hemsidan hade berott på interna problem i bandet, men så är det inte. 

Enligt frontmannen är Castillion ett stabilt band där alla vill samma sak.

”Vi är väldigt fokuserade och repar flera gånger i veckan. Det funkar bra för oss.”

Hur går processen till när ni arbetar fram nytt material?

”Det är ofta jag som skriver text och musik till låtarna. Ofta när jag kommer med en idé till en låt, så har jag en klar bild av hur jag vill att det ska låta. Sedan växer låten när var och en i bandet lägger in sin feeling och sitt tänk. Själva grunden för Castillion är fri, vi ska sträva mot att utvecklas hela tiden, men vi har alla samma grundtanke om hur vi vill låta just nu.”

Hur ser det närmaste tiden ut för Castillion?

”Skivan ska vi sätta igång ordentligt med nu i höst, men jag har ingen aning om när det kan blir klart. Det är många bitar som ska på plats och vi lägger hellre ett par år på en skiva, än känner att vi inte har gjort vårt bästa”, säger Ulf. ”Vi vill få in alla nyanser, så det får gärna ta lite tid.”

Har ni några spelningar på gång?

”Just nu har vi inget större inbokat, men vi har lite på gång, så man får hålla koll på vår Facebooksida och hemsidan. Får vi inte spela live så blir vi tokiga, men inget är spikat just nu.”

Så till sist, en favoritfråga: Om du kunde sia om framtiden, vart befinner sig Castillion om tio år?

”Svårt… Vi har ju lite drömmar om att kunna komma ut och spela någon lite längre turné, även om det bara blir Tyskland i tio dagar, så är man nöjd ett halvår sedan. Det skulle vara jättekul att komma ut och visa vad man går för lite oftare, så det är synd att vi inte gör det nu”, säger Ulf och avslutar: ”Sedan önskar man ju att det ska lossna lite i musikbranschen så att man får råd att spela in nya skivor. Innan Triumph And Tragedy var klar hade vi färdiga låtar till Pieces… och det är samma sak nu. Vi har massor av idéer och på den här skivan blir det mer av allt.”

Bilder från Castillions hemsida. 

För fler uppdateringar, gilla dem på Facebook.