måndag 26 augusti 2013

Grottsorg

Min favoritbasist, Marko Paasikoski, slutar i Sonata Arctica, vilket innebär grottgnäll och vemod. Vore det inte måndag och middagstid, hade jag höjt en bägare vin för honom. Kippis, jag kommer att sakna dig!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar