Ny månad, ny kategori. Välkomna till Livselixiren med stort L. Är det något jag alltid retat mig på, så är det folk som utgår ifrån att metal är någon form av tonsatt självmordsuppmuntran. Det är rent ut sagt löjligt. Vid sidan av Wilfrid Stinissen - ja, det är Wikipedia, men artikeln stämmer - så är det hårdrocken som står för världens bästa kulturella Livselixir här hemma.
Jag vet inte hur många inre och yttre strider jag har tagit mig igenom de senaste tio åren, men vad jag däremot vet med säkerhet är att utan alla fantastiska stridsrop från stereon, så hade de blivit etter värre att utkämpa.
Dagens Livselixir kommer från Manowar, våra husgudar som det är så lätt att avfärda som machokarikatyrer om man inte är ett fan, vilket jag är tack vare att min sambo introducerade dem då vi blev tillsammans. Här hemma sitter de i skivställ och DVD-hyllor, i fotoramar och på väggar. De finns i form av tröjor, plektrum och inramade biljetter. De är bandet som får mig att höja näven istället för att knyta den i byxfickan.
Den enda som fått dela hylla med de två signerade fotografierna är en bild på min snart fyraåriga systerdotter, som är den modigaste unge jag vet. Det här Livselixiret tillägnas därför min storasyster, min svåger och min systerdotter, tre sanna hjältar.
Battles Are Fought By Those With The Courage To Believe
They Are Won By Those Who Find The Heart
Find A Heart To Share
This Heart That Fills The Soul Will Point The Way To Victory
If There's A Fight Then I'll Be There I'll Be There
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar