Anno Iuliae: At The End Of The Rainbow (Legacy Of Kings)

Sent i maj 1999 blåstes allt vad grunge hette ur min CD-spelare. Det var sista terminen i nian och på bildlektionerna hade vi tillåtelse att spela musik. Efter ett antal plågsamma veckor med Fugees horribla slakt på Roberta Flacks Killing Me Softly, fick så en klasskompis nog av olåten och tog med en skiva som fick mig att falla på ort och ställe: HammerFalls Legacy Of Kings från 1998.

Tio sekunder in i öppningsspåret visste jag att det här var "mitt" band och att min grungeperiod var slut. Min klasskompis brände skivan åt mig och det enda jag lyssnade på den sommaren var HammerFall. Dessa fem herrar fick mig att vända åter till hårdrocken efter en tids ökenvandring bland punk och grunge. Det var mitt första möte med power metal och marschlåten At The End Of The Rainbow gick på repeat i veckor...