måndag 16 september 2013

Anno Iuliae: Warheart

Andra bandet någonsin med growl som jag fastnade för. Farligaste omslaget i samlingen sedan Gamma Rays No World Order (2001) som införskaffats ett par år tidigare. En skiva som jag älskade första spåret på, inte hade tålamod att utforska vidare och sedan skänkte till någon - minns inte vem - i samband med en utrensning. 

Nu är den återbördad till sin rätta plats, i en reloadupplaga från 2008 och behandlad med den vördnad den är värd. Warheart är absolut inte skivans bästa spår, och det betyder inte att det är en dålig låt. Själv fastnade jag för den på grund av Alexi Laihos suveräna gitarrspel, och hade därmed överseende med att sången inte alls föll mig i smaken. 

Efter en lång tids glömska och ointresse, återupptäckte jag bandet flera år senare när jag klickade runt på Youtube och fann deras DVD Stockholm Knockout Live. Vid tillfället ifråga hade jag en tämligen jobbig tillvaro, och Children Of Bodoms aggressiva stil passade mig plötsligt som hand i handske. Om lite mer än en vecka ska jag se dem live för första gången - troligen tillsammans med en majoritet av fjortonåriga pojkar, men det är det värt - och fram till dess njuter jag av mina nygamla skatter. 







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar