Vintern 2005/2006 gjorde jag ett av mina mest obegripliga skivinköp någonsin. Jag har inte ens glömt att rippa det - jag har aldrig kommit på tanken att göra det. Jag önskar att jag kunde gå tillbaka till den där dagen inne på Megahertz och förstå hur jag tänkte. Var det något i den här stilen: "Åh, flöjter och folkmusiktouch! Så underbart det lät i fem sekunder, det är bäst att jag köper den genast innan den tar slut!"
Jag lyssnar med behållning på Räserbajs, Klamydia och Onkel Kånkel, utan att skämmas en sekund, men när jag får syn på Voice Of Wilderness (2005) skär det i hjärtat på mig. Pine Woods får jag inte kramp av, kanske för att den saknar pinsam text, så här är den. Känn stämningen av urskogar, pörten, benlindor och träsnideri, eller inte...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar