måndag 21 oktober 2013

SRM-pärlor: Flit, kvalitet och utveckling

I vår fjärde, och för närvarande sista citatsamling ur SRM:s rika förråd av bevingade ord ska vi bli lite lutherska och förhoppningsvis även nyktra. Att vara känd är definitivt inte samma sak som att ha något att komma med, det bör även människor som supit sönder kopplingarna mellan hjärnhalvorna inse. Eftersom jag själv efter denna vecka har planerat in en välbehövlig idetillvaro i min grotta, med dörren stängd för utgående och inkommande gnäll, så passar det därför bra att vara lite extra seriös och flitig innan dess:





”Något hände på 90-talet, jag tror att människor kallar det grunge, men vi kallar det bara lättja.”
Ryan O’Keeffe, Airbourne, avslöjar Seattle-stilens verkliga kännetecken. (SRM #104)


”Jag vet vad jag ska göra för att ta mig i kragen och lämna sovrummet, men något får mig att dröja kvar. Jag försummar allt och fastnar på ett och samma jävla ställe från ögonblicket då jag vaknar tills jag senare på kvällen somnar där.”
Phil Anselmo, Down, sätter fingret på den risk jag löper under mer än två lediga dagar i sträck. (SRM #106)


"Med tanke på mängden redigeringsjobb som krävdes för att få din insändare någorlunda tryckbar måste vi tyvärr avböja ett samarbete."
Martin Forsman, SRM, svarar hövligt på ett erbjudande om hjälp med recensioner på insändarsidan. (SRM #31)


"Nu sitter alla med Pro Tools hemma och säger att de har en toppstudio. Ingen vet vad de pysslar med, alla har samma skit och det låter för jävligt."
André Olbrich, Blind Guardian, har hittat källan till dålig produktion: inbillad proffsighet kombinerad med en övertro på tekniska framsteg. (SRM #72)


”Tejp? Nej tack! Självmord är en bättre lösning.”
Mikael Åkerfeldt, Opeth, tar till drastiska tips för vinylfodralvård. SRM (#106) 


"Det är fantastiskt hur Hinder återigen lyckas sätta fingret på allt som är fel med modern, amerikansk hårdrock."
Carl Linnaeus, SRM, är spydig mot Hinders "Welcome to the freakshow" i Juryn. (SRM #98)


"Min pappa tyckte att jag borde förkovra mig inom någonting förutom skolan - jag förstod förstås överhuvudtaget inte vad han pratade om."
Ronnie Dio visste att uppskatta stöttning hemifrån. (SRM #23)


"Det enda de har lyckats med är att sätta ett passande namn på eländet, för noll tolerans är vad du och jag bör ha för den här sortens spekulativa utgåvor. Må de brinna i helvetet."
Zendt, SRM, ger Chuck Schuldiners "Zero Tolerance" den ömhet den var värd. (SRM #20) 


"Någonstans ska det vara lite genomtänkt också. Hur full man nu än är."
Hampus Klang, Bullet, har klart för sig hur ett gig ska genomföras. (SRM #78)


"Peter sade att han ibland har varit tvungen att skicka hem en del musiker för att de varit för fulla för att spela in, men nu hade han till och med tid att lägga ett nytt golv på kvällarna."
Maurice Swinkels, Legion Of The Damned, är seriös hos Tägtgren. (SRM #78)


"Hade däremot såna som de, och du, fått hållas hade vi hårdrockare sannolikt skålat med T-rex och raptorerna i Valhall vid det här laget."
Erik Thompson, SRM, besvarar en insändare som går ut på att allt var bättre förr. (SRM #44)


"Jag underskattar aldrig mina lyssnare. De må inte vara så kultiverade, men det utesluter inte att de kan utbilda sig i framtiden."
František Štorm, Master's Hammer, har tålamod med sina fans. (SRM #99)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar