lördag 26 oktober 2013

Helgmålsringning: Heart/Led Zeppelin

Med denna utsökta cover på Stairway To Heaven, ringer vi inte bara till helgfrid, utan även till höstlov. Det bästa med att vara herre/fru i sin egen grotta, är att man kan utlysa sina egna helger och högtider, samt bestämma längd på dem... Jag är kort sagt skittrött och behöver dessutom ägna lite tid åt sådant som fantasyläsning, skivlyssning och navelluddstvinnande för att inte förlora min själ.



Jag har fått några återkommande frågor gällande bloggen, sedan starten i maj, och jag ska ge er några svar på dem nu:

Hur hinner du med att lägga upp så många inlägg?
Svar: Jag försakar sådana saker som umgänge och uteliv, och har heller inga barn, något stort hus eller trädgård att ta hand om. Jag jobbar också deltid, har inga fritidsintressen som kräver mer än en tur till biblioteket och får mitt behov av social kontakt tillfredsställd av min sambo, goda vänner på FB:s chatt samt mitt jobb. 

När skriver du allt?
Svar: Aldrig samma dag som det läggs upp, om det inte är något särskilt. Ex. när jag kom på att det var Cliff Burtons minnesdag, när jag blev citerad i Juryn eller när jag helt enkelt vill vinka till lite extra för något. Vissa inlägg är skrivna en månad i förväg, andra ett par veckor eller några dagar, och rätt många är förstås skrivna dagen innan.

Måste du lägga upp så ofta?
Svar: Den här frågan får jag väldigt ofta när jag råkar nämna för någon att jag är stressad. Svaret är att det självklart inte finns några allsmäktiga måsten. Det står ingen med höjd yxa bakom mig och inte heller tjänar jag några pengar på detta, så nej, jag "måste" inte, på grund av något yttre krav.

För att förstå varför jag är så rigid med mitt inläggsschema, så kan det vara bra att veta att jag har Aspergers Syndrom och ADD. I synnerhet ADD är ett funktionshinder som gör att man har svårt med fokus, koncentration och rutiner. Man är lättdistraherad, har svårt att få en överblick och saker och ting rinner lätt ut i sanden, hur roliga och intressanta de än kan vara.

Aspergers Syndrom innebär bland annat att en svårighet att slutföra saker utan att ha några yttre krav. Mitt bloggande har inga yttre krav, det är jag som måste sätta dem och tro mig: hade jag, som så många har rått mig, lagt upp lite som jag känt för, så hade jag glömt bort bloggen efter någon månad. Det som för en mer normalstörd människa kan se ut som ett överambitiöst projekt, är inget annat än min personliga anpassning till mina svårigheter.

Jag visste inte att du var så kunnig. Hur kommer det sig att du kan så mycket?
Svar: Det gör jag inte, och när jag började blogga var mina kunskaper i bästa fall spretiga. Jag lär mig under tiden som jag bloggar, får ovärderliga tips från andra och försöker heller inte sticka under stolen med allt det jag faktiskt inte har någon som helst koll på. Det jag kan, det kan jag för att jag är tillräckligt intresserad av det för att grotta ner mig i det, och det jag lär mig, det lär jag mig för att jag numera har kontakt med hårdrocksälskare som vill dela med sig av sina kunskaper. 

Det är ju bara en blogg. Måste du ta det så seriöst?
Svar: För majoriteten av mänskligheten är min blogg totalt okänd och högst irrelevant, det vore patetiskt om jag inte insåg det. För de som slentrianklickar och läser bloggar som ett intresse, är det självklart "bara en blogg", och jag följer sällan bloggar själv. 

Nej, den där inställningen att något måste vara betalt för det ska få tas seriöst, begriper jag mig inte på. Komiskt nog är det tydligen okej att ladda ner musik illegalt från allt annat än rika band och artister, så hur seriöst tar ni deras verk? Allt går så vansinnigt snabbt idag, saker och ting finns ett knapptryck bort och det tragiska med det är att folk inte inser att saker och ting tar tid, och att det inte är när man får betalt som man börjar ta det seriöst, utan att det är det jobb man har lagt ner tid och energi på gratis, som i slutänden kanske, kanske kan generera något mer just på grund av att man var seriös långt innan det trillade in några pengar.

Men, fördelen med att jobba gratis åt sig själv, är ju att man kan ta semester när man vill. Så för att inte ta mig mer vatten över huvudet än jag redan gör, tar jag nu en välbehövlig paus i två veckor, för att återkomma med genreflikar, mysmaraton och så småningom lite adventsljus i mörkret. 


Grotta ner er!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar