SRM-pärlor: Flit, kvalitet och utveckling

I vår fjärde, och för närvarande sista citatsamling ur SRM:s rika förråd av bevingade ord ska vi bli lite lutherska och förhoppningsvis även nyktra. Att vara känd är definitivt inte samma sak som att ha något att komma med, det bör även människor som supit sönder kopplingarna mellan hjärnhalvorna inse. Eftersom jag själv efter denna vecka har planerat in en välbehövlig idetillvaro i min grotta, med dörren stängd för utgående och inkommande gnäll, så passar det därför bra att vara lite extra seriös och flitig innan dess:

”Något hände på 90-talet, jag tror att människor kallar det grunge, men vi kallar det bara lättja.”
Ryan O’Keeffe, Airbourne, avslöjar Seattle-stilens verkliga kännetecken. (SRM #104)


”Jag vet vad jag ska göra för att ta mig i kragen och lämna sovrummet, men något får mig att dröja kvar. Jag försummar allt och fastnar på ett och samma jävla ställe från ögonblicket då jag vaknar tills jag senare på kvällen somnar där.”
Phil Anselmo, Down, sätter fingret på den risk jag löper under mer än två lediga dagar i sträck. (SRM #106)


"Med tanke på mängden redigeringsjobb som krävdes för att få din insändare någorlunda tryckbar måste vi tyvärr avböja ett samarbete."
Martin Forsman, SRM, svarar hövligt på ett erbjudande om hjälp med recensioner på insändarsidan. (SRM #31)


"Nu sitter alla med Pro Tools hemma och säger att de har en toppstudio. Ingen vet vad de pysslar med, alla har samma skit och det låter för jävligt."
André Olbrich, Blind Guardian, har hittat källan till dålig produktion: inbillad proffsighet kombinerad med en övertro på tekniska framsteg. (SRM #72)


”Tejp? Nej tack! Självmord är en bättre lösning.”
Mikael Åkerfeldt, Opeth, tar till drastiska tips för vinylfodralvård. SRM (#106) 


"Det är fantastiskt hur Hinder återigen lyckas sätta fingret på allt som är fel med modern, amerikansk hårdrock."
Carl Linnaeus, SRM, är spydig mot Hinders "Welcome to the freakshow" i Juryn. (SRM #98)


"Min pappa tyckte att jag borde förkovra mig inom någonting förutom skolan - jag förstod förstås överhuvudtaget inte vad han pratade om."
Ronnie Dio visste att uppskatta stöttning hemifrån. (SRM #23)


"Det enda de har lyckats med är att sätta ett passande namn på eländet, för noll tolerans är vad du och jag bör ha för den här sortens spekulativa utgåvor. Må de brinna i helvetet."
Zendt, SRM, ger Chuck Schuldiners "Zero Tolerance" den ömhet den var värd. (SRM #20) 


"Någonstans ska det vara lite genomtänkt också. Hur full man nu än är."
Hampus Klang, Bullet, har klart för sig hur ett gig ska genomföras. (SRM #78)


"Peter sade att han ibland har varit tvungen att skicka hem en del musiker för att de varit för fulla för att spela in, men nu hade han till och med tid att lägga ett nytt golv på kvällarna."
Maurice Swinkels, Legion Of The Damned, är seriös hos Tägtgren. (SRM #78)


"Hade däremot såna som de, och du, fått hållas hade vi hårdrockare sannolikt skålat med T-rex och raptorerna i Valhall vid det här laget."
Erik Thompson, SRM, besvarar en insändare som går ut på att allt var bättre förr. (SRM #44)


"Jag underskattar aldrig mina lyssnare. De må inte vara så kultiverade, men det utesluter inte att de kan utbilda sig i framtiden."
František Štorm, Master's Hammer, har tålamod med sina fans. (SRM #99)

SRM-pärlor: Integritet, tro, känslor och hälsa

Måndag igen och i sann husandaktsanda startar grottmänniskan givetvis dagen med ett antal ljus i mörkret, som ska lysa upp tillvarons becksvarta och snåriga vildmarker. Det är inte alltid så enkelt att både vara metal och hålla koll på hälsotillståndet hos kropp och själ samtidigt. För att inte tala om hur man ska hantera alla de känslor som musik kan frammana. 

Men om du nu vandrar i dödsskuggans dal, tänd en läslampa och vig en stund åt andlig spis med glättat omslag:

”När folk kommer och har med sig syltburkar med sitt eget mensblod. Eller kommer inkletade i ägglossning och mens och vill gifta sig utanför turnébussen. Då är det läge att kunna säga ifrån.”
Erik Danielsson, Watain, vet vart gränsen går. (SRM #106)


"Ja, Peter kräks också. De är ganska jämna, han och Alexi."
Henkka T Blacksmith, Children Of Bodom, har koll på hälsotillståndet hos sina kollegor. (SRM #49)


"Mitt skrev var inte ordentligt hopsytt, så mina nötter hängde ut."
Eric Adams, Manowar, om vådan av att inte hålla koll på byxkvaliteten. (SRM #46)


"Jag vill inget hellre än spy, men jag kan inte!"
Nils Norberg, Nocturnal Rites, lider under en turné med Edguy och Tad Morose. (SRM #20)


"Det är väl bara så att om man har c-vitaminbrist blir man sugen på en apelsin och om man har alkoholbrist blir man sugen på en öl. Det är inte konstigare än så."
Gustav Hjort, Bullet, visar prov på storartade kunskaper i näringslära. (SRM #78)


"Du allsmäktige Gud av grammofonskivor. Förlåt ditt barn, ditt lamm, ty jag har syndat. Skändat din existens. Vänd icke ditt anlete ifrån mig. Jag lovar och svär att göra bot. Vända blad. Dyrka dig med total omsorg och sprida ditt ord. Skingra avgudarnas moderna frestelser och fräls din tjänare återigen. Jag är din. För alltid. Amen."
Mikael Åkerfeldt, Opeth, gör en syndabekännelse i krönikan om Icecross 'Icecross' (1973). (SRM #99)


"Man kan säga att jag är upprörd dygnet runt, varje dag."
Joey DeMaio, Manowar, har heta känslor för musikbranschen. (SRM #95)


"Jag har aldrig sett något övernaturligt... om man bortser från när jag har sett mig själv i spegeln dagen efter en hård festkväll."
Peter Tägtgren, Hypocrisy/Pain, tvivlar på utomjordingar. (SRM #79)


"Jag börjar alltid lipa när en ny Annihilator-skiva är färdig, och jag för första gången får den färdiga skivan i handen."
Jeff Waters, Annihilator, tror på självbehärskning. (SRM #43)


"Håll käften och lyssna, så kan behållningen bli livslång."
Mikael Åkerfeldt, Opeth, förklarar hur man ska behandla skivor. (SRM #79)

SRM-pärlor: Framgång, blygsamhet och självinsikt

Så var det första måndagen i oktober, och dags för pärlsamling nummer två att skimra i höstmörkret. Veckan inleds med några stärkande exempel på sann ödmjukhet och stilla eftertanke som vi alla kan lära av. Självförnekelse och blygsamhet hör inte blott och bart klosterlöftena till, nej då. Även under nitar, läder och spandex bultar emellanåt ett försynt och offervilligt hjärta:

”Vad finns det för bättre sätt att dela sin framgång med andra än att hjälpa dem, att visa dem vägen ut?”

Dave Mustaine, Megadeth, utövar ödmjukhetens dygd. (SRM #105)

"Det verkar som att alla gillar 'Rocket Ride', utom några få som jag ändå inte bryr mig om eftersom de har fel."

Tobias Sammet, Edguy, vet hur man hanterar kritik. (SRM #33)

"Lisbeth Salander är väl en Dregen-kopia?"

Dregen, Backyard Babies, vet att imitation är den ärligaste formen av smicker. (SRM #107)

"Men jag förlåter Peter Jackson och de andra. Deras bild av Tolkien är olik min, och de har sin konstnärliga frihet."

Tuomas Holopainen, Nightwish, är på storsint humör. (SRM #101)

"Jag menar, vem fan börjar spela heavy metal för att de vill tjäna pengar?"

Oscar Dronjak, Hammerfall, filosoferar om sin karriär.  (SRM #26)

"Man kanske är en jävla omöjlig människa att ha och med att göra, bara för att man är sådan här."

Peter Tägtgren, Hypocrisy/Pain, funderar över sin andra skilsmässa. (SRM #44)

"Det enda som gör mig upprörd när det gäller andra band nuförtiden är att de tjänar så mycket mer pengar än vad jag gör. Inte för att jag bryr mig om pengar, men det är bara att inse att crack kostar."

Oderus Urungus, Gwar, tänker till. (SRM #46)

"Det inbrända korset är ett tecken på att jag är hängiven och inte på att jag är en idiot."

Glen Benton, Decide, har koll på läget. (SRM #79)

"Jag kommer nog aldrig att få den uppmärksamhet som jag förtjänar."

Lemmy Kilmister, Motörhead, känner sig bortglömd. (SRM #97)

"Usch! Måste vara grymt jobbigt! Jag vet, Opeths musik blir jämt överskuggad av våra fördelaktiga yttren. Det är inte alltid lätt att vara attraktiv."
Mikael Åkerfeldt, Opeth, reflekterar över hur folk ser på kvinnofrontade band. (SRM #98)


"Inget vi gör är dåligt."
Joey DeMaio, Manowar, är självkritisk. (SRM #95)

SRM-pärlor: Livsglädje, relationer och banddynamik

Ny månad, snart iallafall, och det betyder lite nya teman här i grottan. Under några veckor framöver kommer måndagarna att förgyllas av diverse citat från mer eller mindre visa män ur Sweden Rock Magazines rikliga utbud av känslor, åsikter och annat broderimaterial.

Det visade sig vara rätt kinkigt att samla in alla dessa klokheter under tydliga kategorier, men någon form av avgränsning var nödvändig och vi ska tillbringa denna måndag i idel lycka:

”När jag ser andra som verkar vara så jävla uppåt hela tiden försöker jag hitta tecken på att de efteråt går hem, lägger sig i fosterställning och gråter.”

Mikael Åkerfeldt, Opeth, misstror gladlynthet. (SRM #85)

"Själv var jag inte bekant med uttrycket, utan trodde att emo var en fågel!"

Tobias Sammet, Edguy, har koll på trenderna. (SRM #85)

”Du vet att svenska killar är speciella, särskilt om de har spelat med Yngwie Malmsteen.”

Timo Kotipelto, Stratovarius, analyserar grannlandskillar. (SRM #101)

"Är jag svår att arbeta med? Antagligen, om du är en fitta."

Dave Mustaine, Megadeth, erkänner samarbetsproblem. (SRM #22)

"Ja, det vore ju en lögn att påstå något annat än att jag inte precis ser fram emot konserterna."

Timo Kotipelto, Stratovarius, är diplomatisk mot Timo Tolkki. (SRM #20)

"Men visst, man har ändå tagit med Gustav i bandet för att han är en grym trummis. Det är inte för att han är så upplyst. Han är duktig på det han gör; har renoverat övervåningen på sitt föräldrahem i alla år. Det är inte direkt så att han har läst tidningarna eller kollat på nyheterna. Man får förlåta honom för det."

Dag "Hell" Hofer, Bullet, försvarar sin kollegas brist på bildning. (SRM #78)

"I fallet med Tolkki och alla de här gamla tvåloperorna är jag nästan mer skyldig. Han har iallafall en ursäkt: att han är sinnessjuk. Det har inte jag."

Jens Johansson, Stratovarius, tar ansvar för sina relationer. (SRM #79)

"Med andra ord vore teoretiskt sett den enda lösningen ett storband med samtliga i Helloween inblandade."

Kai Hansen, Helloween, siar om bandets lysande framtid. (SRM #95)

"Hans här 18-åriga dotter/receptionist Sharon blev senare mrs Ozzy Osbourne, trots att damen vid sitt första möte med sångaren blev rejält uppskrämd - delvis på grund av vattenkranen som hängde om hans hals."

Erik Thompson har förståelse för känsliga kvinnor i "Hårdrockens historia 1975". (SRM #20)

"Om tjejen som bar en svart topp där det med silvertext stod präntat "SPRUTLUDER" läser det här så tycker jag att du ska ta och höra av dig. Jag måste få reda på exakt var du köpte den där toppen. Svärmor fyller jämnt snart..."

Arash Sheikholeslami är modeintresserad på Gates Of Metal. (SRM #14)