(V)enomenalt!

Förlåt den dåliga ordvitsen - kunde inte motstå frestelsen. Jag hade egentligen tänkt vänta med att skriva mer om Venom, men med sluttonerna i Sacrifice studsande mot trumhinnorna, så är jag helt enkelt tvungen att att dela med mig av upplevelsen. Cronos sång, tillika med hans och Mantas disträder har precis fått mig att inse varför jag aldrig begripit mig på den norska black metalscenen. Någon mer som kommer till insikt? Min mor har redan förklarat sig ofrälsningsbar på detta område, men ingen är fullkomlig.