Det är svårt, inte tu tal om saken, men någonting säger mig att hur mänsklig den där känslan att vilja ge igen än är, så är en minneshögtid inte rätta stunden för sånt, och i det här fallet tror jag att en mask av likgiltighet är det bästa vapnet mot en sinnessjuk familj som lever för att håna de döda.
Vi som inte är dedikerade Slayerfans och dessutom befinner oss på fridfullt avstånd från den personliga förlusten av en riffvirtuos, bandmedlem, familjemedlem och vän, kan visa vårt stöd genom att helt enkelt sprida gitarristens alster och få fler att upptäcka heavy metal på riktigt. Det, om något, vore ett slag i ansiktet på ett av den religiösa fanatismens fulaste trynen i modern tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar