Bathory
är ett svenskt band som du förmodligen inte har hört talas om
ifall du inte är hårdrockare, men som du däremot borde känna
till. De existerade mellan 1983 och 2004, och den ende namngivne
medlemmen är Quorthon, som har skrivit text och musik till samtliga
tolv album. De slutade spela live redan 1985, men kom att bli ett av
de största namnen inom två genrer: black och viking metal.
Hammerheart,
som kom ut 1990, var bandets femte släpp och det första viking
metal-albumet, då de fyra tidigare låg inom black metal-genren. Den
som väntar sig mjödskum och härskrin lär dock få vänta. Bathory
är som en långsam men outtröttlig draghäst. Song
to Hall Up High's första
två minuter av ljuv melankoli går över i den marschtakt som ger
Bathory sin tröga tyngd. Minuter som får mig att vilja konvertera.
Det
är inte frågan om ve och förbannelse, ilsket fräsande eller blast
beats här, utan ett 55 minuter långt imperativ. Gå!
Segla! Rid! Disten är
opolerad, sången har korpkrax i sig och trummorna är på gränsen
till slöa, så jag upphör inte att förvånas över vilken
dragningskraft albumet har på mig. Baptized
In Fire And Ice och
One Rode To Asa
Bay
är åtta och tio minuter långa och är ibland så jämna att de
borde tråka ut lyssnaren, men icke. Tänk dig en lång vandring i en
råkall, höstglödande skog. Till synes är det samma stig, samma
landskap kilometer efter kilometer, men nyanserna dyker upp hela
tiden. Låt dig inte bli avskräckt av etiketter som vikingmetal och black
metal, för Hammerheart
är
helt enkelt i en klass för sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar