Veckans skiva: Asia

Veckans skiva är snart 31 år gamla Alpha med brittiska progrockgruppen Asia. Omslaget på gruppens andra album är en pastelldröm som hämtad ifrån Vakttornet och merparten av innehållet borde få självaste vintern att vika sig. Det är ingen headbangarmusik och du bör även ta en paus ifrån eventuell 90-talsironi när du lyssnar. Det betyder för ingen del att det är smörigt, snarare fluffigt som en välvispad sockerkaka. Gillar du Boston och blir blankögd av Foreigners ballader lär The Smile Has Left Your Eyes och The Last To Know fastna på fläcken, medan Never In A Million Years lite småstabbiga takt är det enda som stör ett annars ljuvligt smäktande stycke. Jag visste att Alpha inte rankades lika högt som gruppens debut, men jag förstod först inte varför. Trummorna är dock en smula trista och hela albumet är överlag mer följsamt och slätt än debuten, så är det proggiga utsvävningar man vill ha ska man kolla in Asia (1982). Men Alpha är en skiva att bli upplyft av och jag kan inte se någon annan anledning än möjligen svårartad 80-talsfobi för att inte hitta godbitar här. Flera stycken.