1972 var alls inget oävet år för
hårdrocken. Alice Coopers "School's Out", Black Sabbaths
"Vol. 4" och Uriah Heeps två fullängdare "Demons and
Wizards" och "The Magicians Birthday" hör till årets
godbitar, tillsammans med veckans skiva: Blue Öyster Cults
självbetitlade debut.
Omslagets mörka stjärnhimmel står i
god samklang med innehållet: drömsk rock med orientaliska strömmar
och stor rymd. Bitvis påminner det om Uriah Heep, dock minus en
kraftfull sångare och tung bas. Eric Blooms röst är ganska blek
och trots mjukheten, dränker gitarrerna sången emellanåt.
"Then Came The Last Days Of May",
"She's As Beautiful As A Foot", "Cities On Flame With
Rock' N Roll" och "Redeemed" hör till albumets
pärlor. De två första är långsamma, men jag tvekar att kalla dem
för ballader. "She's As Beautiful As A Foot" påminner
mer om något som skulle kunna spelas under en magdans i ultrarapid,
än en romantisk tryckare och "Then Came The Last Days Of May"
för tankarna till vårnätter som doftar av fuktig jord. Suggestivt
är bara förnamnet.
"Cities On Flame With Rock' N
Roll" är, som namnet antyder, en lite tuffare historia.
Basgången och gitarriffen är svängiga, något som även gäller
för "Workshop Of The Telescopes", där rocken är mer
framträdande än mystiken.
Gruppens mest framgångsrika album,
"Agents Of Fortune" från 1976, har skalat bort mycket av
det drömska, men jag föredrar debutens flumfärder. Den här
nyutgåvan hade dock klarat sig bra utan de fyra extraspåren, som
mest känns som utfyllnad. "A Fact About Sneakers" får mig
att tänka på Tim Burtons version av "Kalle och
chokladfabriken", och Oompa-loompiernas sång om Erika Salt.
Smårolig, men klart umbärlig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar