lördag 26 april 2014

Grottmänniskans Golgata

Tio dagar. Så långt uppehåll har jag inte gjort här sedan i julas och tro mig, det har inte varit särskilt frivilligt. Det hela började med en långtifrån smidig kontorsflytt första april, som till råga på allt var tvungen att genomföras nära pressläggning. Allt utfört av en stressad utgivare, en hyperstressad grottmänniska och en något lugnare praktikant. Någonstans där hör Castillions sångare av sig angående lite nyheter och jag lovar att göra en intervju. (Paus för begrundande tystnad.)

Ett utmärkt förslag om visit hos det levande hårdrockslexikonet Erik tas tacksamt emot av en mycket trött grottmänniska och hon får en välbehövlig paus ifrån såväl annonsörer och korrektur, som blogg och datorer. (Har du inte redan höjt båda tummarna, så är det läge för det.)

Grottmänniskan kommer så hem, kastas rakt in i en väldig massa jobb som inkluderar prog metal, fönsterputsföretag och så dyker den förbaskade påsken upp mitt i alltihop - med ett datorhaveri på självaste Långfredagen.

Det är säkert dramaturgiskt passande med en datorkrasch lagom till firandet av Golgatavandringen, men jag kan lova att det inte känns det minsta högtidligt att sätta på datorn på morgonen och upptäcka att den vägrar starta.

Vi pratar panik, okontrollerad sådan.

Min dator är ingen kul leksak. Den innehåller mängder av jobb och projekt som jag behöver ha tillgång till och att då inte komma åt det jag behöver, när jag har planerat en påskhelg för just en halv evighet framför skärmen med jobb som redan är försenat och det dessutom är en väldigt röd dag då IT-supporters sover ut, finns det inte mycket mer att göra än att först väcka sin sambo i panik - och sedan ringa sin bror nere i Småland för att övertala honom att ägna sovmorgonen åt att hjälpa sin syster.

Efter några timmar kunde jag iallafall bete mig hyfsat igen, trots att datorjäveln inte funkade. Fick istället låna sambons tröskverk för att lyckas färdigställa intervjun och sedan lämna in min egen på lagning på tisdagen.

På grund av detta har det varken blivit någon veckorecension eller annat utöver intervjun, som eventuellt ska publiceras på en metalsajt - i annat fall här. Istället har Grottmänniskan vackert fått ägna sig åt att vänta.

Idag har jag hämtat den igen och är lycklig som en tjuv om natten. Känner mig rentav nykär - och lite segerrusig. Passande för temat eller ej, Hell Bent For Leather var det första jag fick på hjärnan nu, så Judas Priest får stå för segersången idag. Trevlig helg!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar