Vikingatåg: Turisas

Efter en månads förtöjning i Stockholm är det nu dags att lätta ankar och bege sig ut på haven igen. Färd i österled blir det, när vi lämnar Tyresöherrarna och skummar bort mot Hämeenlinna i finska Tavastland för att pröva sjödugligheten hos sjuttonåringen Turisas. Mellan de musikaliska långfärderna till Miklagård, Grekland och Holmgård har sju besättningsmän bytts ut, fyra fullängdare spelats in och enorma mängder blodröd krigsmålning runnit mellan däckplankorna på det lyckligaste skepp som någonsin lämnat en finsk hamn:

No Good Story Ever Starts With Drinking Tea (2013)

Nu när vi har fått oss ett smakprov på sinnesstämningen under sällskapets senaste album, kan det vara på sin plats att se hur tidigare färder har sett ut. Turisas resa började 1997 och efter tre demos släpptes så Battle Metal 2004, en studsig historia med fanfarer, fiolilej och texter så fantasilösa att de inte ens skulle kunna skrämma upp en nyevangelisk pastor nere i Småland. Av någon anledning finner jag det riktigt uppfriskande bland alla bistra miner och valkiga nävar.

Namnet Turisas kommer enligt god genresed från den nordiska mytologin. Thyrfing valde ett svärd, Turisas fastnade för sjöodjuret Iku-Turso, som tycks har mycket gemensamt med Kraken, men även kan avbildas som en fisk med en skog på ryggen. Turisas, eller Tursas, nämns flera gånger i det finska nationaleposet Kalevala:

"From the ocean rose a giant,

mighty Tursas, tall and hardy"

Liksom Thyrfing hyser Turisas en förkärlek för synt, men strupsången är det desto skralare med. Inte för att jag klagar. Turisas är mer epik, mindre skrål och de korsar genrer oftare än de går bärsärk, vilket gör dem oväntat roliga att lyssna på. Bandet räknar bland andra landsmännen i Amorphis som viktiga influenser, vilket hörs rätt väl, även om de senare har en allvarligare stämning över sig som lutar åt melankoli emellanåt - och det är inte en etikett jag vill sätta på Turisas. Klädsamt vemod möjligen, men det är på gränsen och Mathias "Warlord" Nygårds "kill them all" känns ungefär lika hotfullt som Rock 'N' Rolfs pirater. Med andra ord: sällan har livet till sjöss låtit så sorglöst och trivsamt:

Hunting Pirates (2011)

Det är inte bara genrer som får samsas hos Turisas. I singeln på Turisas 2013 (2013)  (ja, det ser fånigt ut med dubbelskrivningen, men ska man vara konsekvent med titelskrivandet så får man finna sig i det), nöjer sig inte finnarna med att låna lite från tidig medeltid. Nej, de drar iväg tolvhundra år från 800-tal till nutid och landar i ett ohyggligt deprimerande konferensrum där en slätkammad, kostymklädd Warlord stirrar med uppgiven blick mot en Ipad. Medan pekskärmsbläddrande pågår, glider Warlords tankar iväg till en byattack i full krigsmålning och Warlord själv i färd med att halshugga en bybo samt konferensbordet. 

Ten More Miles (2013)

Texten är löjlig, rödfärgen och svärdsvingandet skrattframkallande, men som jag älskar videon, för hur många gånger har jag inte fantiserat om att få göra något liknande... Hugga själlösa karbonkopiors Ipads och viktiga papper mitt itu och vråla rakt ut hur trött jag är på deras kostymer, hur tråkiga och intetsägande de är som människor och göra en Falling Down med tvåhandssvärd (eller åtminstone skrika högt). Turisas känga till affärsvärlden är under all rekvisita riktigt träffande. 

Asgård och Valhall är dock inga välbesökta platser när man far med Turisas, vikingatemat till trots. Finnarna tycks föredra Midgård, de levande människornas hemvist och den enda kamp på liv och död som jag har hört talas om utanför fantasivärlden, är den mot de kabelgnagande mössen i studion under inspelningen av Turisas (2013), (SRM #106). Kampen vanns genom att dörren hölls öppen, utan vare sig fällor eller bakhåll - så mycket för bärsärkagång och härskrin...