Belöningar

När jag gick in på bloggen i morse, såg jag till min oförställda förtjusning att den har nått 10.000 visningar. 10.000 efter knappt nio månader! För en liten hårdrocksblogg som min är det inte så illa, så ett stort tack till alla ni som läser, gillar och delar den. Jag vet att jag tjatar om det, men så är det med saker som ligger en varmt om hjärtat. Det här blir mitt inlägg nummer 150, tro det eller ej...

Nu till veckan blir det finskt på menyn igen, men inga vikingatåg och inte heller bandet nedan, som får sätta soundtrack till grottmänniskans glädje över besökssiffrorna. Jag är själv inte förtjust i förändringar, bra eller dåliga är nästan lika jobbiga, just för att det tar så mycket energi av mig att byta fokus. Av den anledningen upprepar jag för mig själv, och andra, att det inte blev som jag hade tänkt mig, för att det gör att det känns bättre att tvingas ändra i en planering.

Alla som har haft ett projekt som ingen egentligen frågar efter (ja, jag är medveten om hur självömkande DET lät, men det jag menar är helt enkelt att inget jobbigt eller hemskt kommer att ske om jag struntar i det), vet hur svårt det kan vara att behålla fokus när man inte har någon som ställer en till svars för att man inte är klar i tid. Det är så lätt hänt att det blir ett "ska bara", eller "imorgon, kanske", när man vet om att man faktiskt kan göra precis som man vill. För många är det en frihet, för mig blir det ganska kaotiskt, för det hänger verkligen bara på ens egen uppfattning om projektet, ens egna känslor och ens egen tid. Jag älskar pressen, för den får mig att fortsätta, att inte tappa intresset eller skriva oengagerat.

Den här bloggen betyder oerhört mycket för mig. Botanisering och upptäckter, kontakter med andra hårdrocksälskare, kreativitet och inte minst den stora utmaningen att behärska ämnet. Att skriva bra om hårdrock och metal, kräver mycket tid och träning. Ju mer man upptäcker, desto mer inser man vad man inte behärskar, men numera ger det mig inte en känsla av otillräcklighet, utan tillfredsställelse.

Att veta att det alltid finns fler skrymslen och vrår i min grotta, fler skatter att hitta och redan funna skatter att bearbeta och njuta av... Det är den stora belöningen, att hitta just det bandet, just den låten eller det riffet som man vet att man aldrig kommer att tröttna på, och som man kan lyssna på om och om igen...

The Cage (2003)