Krig till förmiddagsfikat

Det har pratats jävligt mycket om gränser, kontroller och rättvis fördelning på sista tiden. Om hur "vi" ska klara det här. Vi som har det så bra att majoriteten av vår befolkning har problem med att lyckas få tillräckligt mycket sol på semestern. Fuck you, självupptagna jävla Svensson, som är så infernaliskt självcentrerad att du tror att de som flyr hit för att vi har så gott rykte, så långvarig fred och så stark ekonomi, utgör ett underkännande av vårt land. Det gör de inte. Att på livsfarliga vägar ta sig till Europa, med fruktansvärda minnen och förluster bakom sig och satsa allt man har på att slippa skickas tillbaka, även om det innebär ett okänt land långt upp i norr med ett nazistparti i riksdagen som trycker upp lögnaktig skräckpropaganda och terrorister som sätter eld på boendena för de mest värnlösa, är ett mod, en kamp och överlevnadsinstinkt som du, jag och de allra flesta i vårt land aldrig har behövt frammana hos oss själva.

De som kommer till oss på vinst och förlust, utan något annat kvar än livet självt att förlora, är själva sinnebilden av människans kamp för överlevnad. De river ner bilden av våra vardagsproblem som ohanterliga. Mina största problem i livet är min svårighet för förändringar, min ADD och tröttheten. Min största tillgång är den intelligens och empati som säger mig att jag aldrig någonsin har rätten att ifrågasätta andra människors vilja att ta sig ut ur mörkret. Särskilt inte ett mörker som är så ofantligt som ett femårigt inbördeskrig. Det närmaste ett inbördeskrig jag har kommit, är tv-inslag. Med ett knapptryck kan jag bli av med det. Andra får fly för sina liv. Den insikten är nog för att jag ska avfärda "vår oro" med en föraktfull fnysning. Jag skulle tro att genomsnittssvensken - eller för all del genomsnittsmänniskan uppvuxen i fred, välfärd och välmående oavsett land - är fullkomligt värdelös i en äkta, långvarig kris. Hen har inte provat på överlevnadskunskaper sedan scouterna och då under vuxnas beskydd med varm choklad i ryggan och gummistövlar på fötterna.

De som kommer hit nu har ingen jävla aning om hur vår kamp för elduppgörarprovet och simborgarmärket såg ut, för de har haft fullt upp med att överleva på riktigt. Ibland också alldeles utan någon förälder som packar ryggsäcken, för att det finns kanske ingen ryggsäck att packa eller någon förälder kvar som kan packa den och varken skola eller scouter att gå till, för att hela landet befinner sig i en femårig mardröm!

Vart finns perspektiven?

Här är förresten en låt som du kan lyssna på alldeles gratis på din dator, medan du känner hur jobbigt det är med höstmörkret runt ditt varma hem som du kan låsa och laga till ett litet mumsigt förmiddagsfika i, medan landets brunaste parti gör sitt bästa för att göra helvetet på jorden ännu värre för syrierna.