Livselixir IV: Pour Some Sugar On Me

Ibland undrar jag om jag verkligen vill hitta alla skivor jag lyckats tappa bort genom fyra flyttar. Några av dem vet jag att min lillebror förbarmade sig över. Andra skänkte jag till behövande vänner och nog för att jag unnade dem upplevelsen av Hatebreeder (Children Of Bodom), Reality (Zonata) och Ballads III (Axel Rudi Pell), men jag tänker ändå sörja mitt flyttrensningsinfall tills jag har råd att samla in mina vilsna får igen. En skiva jag dock inte känner något större behov av att få igen - jag tror att brorsan fick den - är Vault Def Leppard Greatest Hits (1980-1995), som ramlade över mig i ett svagt ögonblick i gymnasiet.

Varje gång jag hör något om/av Def Leppard så undrar jag hur det kom sig att jag, som fick allergiska reaktioner av för mycket käckhet redan i tioårsåldern, köpte en samlingsskiva med hårdrock som lätt kunnat klå ett mindre väckelsemöte i Baptistkyrkan i lyckostamp. Det är nätt och jämnt att jag kan höra den här i berusat tillstånd utan att få något oroligt i blicken, och just därför behöver jag antagligen höra den i nyktert dagsljus. För mycket käckhet eller kristenhet i metal är uppenbarligen min kryptonit, men det som inte dödar, det härdar:

Livselixir III: The Pride Of Creation

Vad skulle jag göra utan Tobias Sammet? Svar: Ha ett betydligt tråkigare liv. När fem av mina älsklingstyskar (jag har många sådana) släppte Tinnitus Sanctus 2008 var det dags för lite muntrare toner i högtalarna, troligen välbehövliga.

Låten nedan är en sådan jag önskar att jag kunde spela för diverse ansträngt religiösa människor och se dem spricka upp i ett stort, självironiskt leende. The Pride Of Creation är en underbar drift med religion, själv skrattade jag högt när jag hörde den första gången. Humor och självdistans är två absolut nödvändiga verktyg om man ska kunna hantera vår bisarra värld, och när jag hör just den här låten ler jag alltid en smula åt både mig själv, tillvaron och tanken på att få spela upp den under ett kyrkkaffe...

Livselixir II: Warriors Of The World United

Manowar igen? undrar vän av vänners mixade Spotifylistor och svaret är detta: Manowar plus frågetecken är lika med språkfel. Det är något med Manowar som gör att jag får lite kraft, hur risig tillvaron än skulle kunna vara. Det som hipsters och genrehoror ser som övervintrade lädergubbar med risig kvinnosyn, är i själva verket en mission för livslust och kamp istället för att lägga sig ner och förtvivla under täcket.

Jag lovar att en låt med rader som "brothers everywhere, raise your hands into the air" är ett mycket bättre elixir mot tvivel och oro än vilken som helst av de där pastellfärgade tramsaffirmationerna som florerar på Facebook. Så knyt näven, sträck på ryggen och känn näsborrarna vidga sig som om du stod på en ringmur med fienderna för dina fötter och vädrade seger med gryningsljuset:

The sound will fill the hall, bringing power to us all.

Livselixir I: Courage

Ny månad, ny kategori. Välkomna till Livselixiren med stort L. Är det något jag alltid retat mig på, så är det folk som utgår ifrån att metal är någon form av tonsatt självmordsuppmuntran. Det är rent ut sagt löjligt. Vid sidan av Wilfrid Stinissen - ja, det är Wikipedia, men artikeln stämmer - så är det hårdrocken som står för världens bästa kulturella Livselixir här hemma. 

Jag vet inte hur många inre och yttre strider jag har tagit mig igenom de senaste tio åren, men vad jag däremot vet med säkerhet är att utan alla fantastiska stridsrop från stereon, så hade de blivit etter värre att utkämpa. 

Dagens Livselixir kommer från Manowar, våra husgudar som det är så lätt att avfärda som machokarikatyrer om man inte är ett fan, vilket jag är tack vare att min sambo introducerade dem då vi blev tillsammans. Här hemma sitter de i skivställ och DVD-hyllor, i fotoramar och på väggar. De finns i form av tröjor, plektrum och inramade biljetter. De är bandet som får mig att höja näven istället för att knyta den i byxfickan.

Den enda som fått dela hylla med de två signerade fotografierna är en bild på min snart fyraåriga systerdotter, som är den modigaste unge jag vet. Det här Livselixiret tillägnas därför min storasyster, min svåger och min systerdotter, tre sanna hjältar.

Battles Are Fought By Those With The Courage To Believe

They Are Won By Those Who Find The Heart

Find A Heart To Share

This Heart That Fills The Soul Will Point The Way To Victory

If There's A Fight Then I'll Be There I'll Be There